Flashiie

Ska man minnas den, bra som dålig? I så fall har jag felat. Jag minns inte. Jag minns en hel
del andra "first-time's" inom relationer och attraktioner. Jag får berätta om någon minnesvärd kyss.
Minnesvärd trots att den inte var den första.

Perfekt mycket tunga. Perfekt mycket känsla. Helt rätt person för mig just då. Okomplicerat.
Vi var båda singlar och hade tidigare varit i en relation med varandra. Sanningen är att varje kyss
med denna personen kan lätt försöka döljas med "Det är inget särskilt!" eller "Vi var båda singlar
och vi kände lust." En kyss med henne kommer aldrig vara Bara en kyss - för mig. Det fanns alltid
en känsla och en önskan om att det skulle vara just hon som mötte mina läppar. Jag kunde ha levt
kyssfri. Om det bara hade varit en kyss.. Vi delade något. Under en lång tid. Vi var varandras
säkerhetsnät. Något att falla tillbaka på efter varje uppbrott, varje avslut och vi visste det. Att vi alltid
kunde mötas i en kyss. Kanske en sådan som andra personer skulle försöka göra om till kärlek framför
våra ögon. Alla andra ville gärna bädda in kärlek i det hela och få det till att vi inte kommit över varandra.
Kanske hade de rätt, kanske hade de fel. Det kommer alltid att finnas en stark attraktion och kärlek till
denna personen. En känsla så svår att beskriva. En känsla så nära förälskelse men ändå så långt ifrån. Förälskelse var aldrig menat att funka i mellan oss. Försök till förälskelse trasade sönder en hel vänskap
också. Men denna historien skulle handla om en kyss. Hennes kyss.
En kväll efter en fest i mitt hem. Ett av våra första samlag med varandra om inte till och med det
allra första. Kyssarna innan. Som jag sa - perfekt mycket tunga, perfekta känslor. Kvinnan kysser
mig så bra som få andra har gjort. Alkoholpåverkad men känslan av att golvet svajade hade nog
infunnit sig utav enbart kyssarna ändå. Det var inte bara bra kyssar. Det var några av de bästa.
Alla med henne.

o Han som kysstes slaskigt. För mycket tunga. Stökigt. Kysste för ofta. Var för på och jag ville ofta
hellre ha en lätt kindpuss än alla de där otrevliga, okunniga kyssarna. Fick även för sig att det var
mysigt att slicka varandra i ansiktet, utanför läpparna långt ut på kinderna, under en kyss.
o Hon med de perfekta, minnesvärda. Kyssarna var det bästa vi delade bortsett från vår vänskap.
o Han som kysser, eller snarare pussas sådär hårt så man inte vet vad man ska ta sig till. I ansiktet,
överallt. Hårt, hårt. Så tätt man bara kan komma. Ska man tycka det är mysigt att han vill vara nära
eller var det bara irriterande? Han kysstes alldeles för sällan med tunga. Kysste eller pussade alldeles
för sällan överhuvudtaget. Kan knappt minnas de gånger han pussade mig. Tillsammans i 5 månader.
o Den lilla människan med för bra kyssar. Kysstes mysigt. Hamnar över medel bland kyssare.

Jag minns inte den första, men jag minns många. Jag minns de som gett mig de värsta och de sämsta.
xoxo