7. Min Bästa Vän
Systra-Mi. Det här är till dig.
Min lillasyster. Hon föddes fem år efter mig. En vinterdag efter vintrig högtid. Jag minns
ett fotografi som jag nog aldrig glömmer. Jag sitter tillsammans med min far på sjukhuset
och får äntligen se mitt lilla syskon. Jag antar att jag då kände en sorts lycka som jag aldrig
kommer att känna igen. Klara-Bella, det ville jag att du skulle heta, för tydligen var det
någon rolig ko som hette det på barnprogrammen. Du fick heta Karin.
Jag minns inte mycket mer av baby-lyckan sådär i början. Jag minns fotografier.
Några år gick och jag kommer nog aldrig att glömma hur mycket vi bråkade med varandra.
Hur väldigt frustrerad och arg jag blev på dig då jag inte fick leka själv med mina kompisar,
för du var alltid tvungen att vara med när du inte hade något att göra. Jag minns hur jag
och en kompis försökte lura i dig sand från gården, som vi lagt i en godis-ask. Du var inte mer
än fyra år gammal och trodde du skulle få lakritspulver på din tunga. Tji fick du din snorunge.
En dag då våran mamma var på andra sidan gatan tillsammans med en grupp människor
på en kurs eller liknande så satt vi i mitt rum i en bäddsoffa och lekte. Leken slutade med
två arga syskon. Jag sparkade dig så hårt i sidan att din kropp spräckte armstödsdelen i soffan.
Jag skrek så högt att våran mamma hörde oss i huset mitt emot. Du grät. Jag kan inte minnas
många gånger då jag varit lika arg som då. Det sitter liksom kvar.
Hur man än vrider och vänder på det så finns det heller ingen som får mig så glad som du kan.
Det finns ingen som delar min humor in i minsta detalj, så som du gör. Du kan alltid nå mig.
In bakom tårar och ilska. Det är så väldigt behagligt att umgås med dig, oavsett mående och
tillstånd. För det finns ingen jag kan vara så naturlig med som med dig. Behöver inte konstla till det.
Behöver inte vara lycklig och glad. Med dig kan jag bara vara, precis som jag känner för,
och det är en av de bästa känslorna i världen. Att bli accepterad. Det finns ingen som får mig att
skratta så som du gör, som ger mig ett skratt och som sedan delar det med mig.
Vi läser varandra väldigt bra. Men du har fått vår fars gener. Du är stängd som en mussla och
kan uppfattas som svår att komma inpå livet. Det går liksom inte att prata om känslor med dig.
Jag håller ofta igen då det är svårt att tala om saker när man inte får respons.
Jag kan tycka det är synd, men jag kommer föralltid att vara tacksam för att vi har en kontakt
som jag inte kan få med någon annan i världen. En behaglig sak att veta är att du alltid står vid
min sida, precis som jag vid din. Du är bäst på att vara lillasyster, på gott som ont.
Du är en supermoster som min son älskar med hela sitt hjärta. Han blir alltid lycklig när han ser
dig för du sprider glädje i oss genom att finnas. Du skojar med oss, får oss att skratta. Guld värt.
Du är viktig, och du räcker till. Alltid.
Bär med dig det, systra-mi. För jag säger det inte tillräckligt ofta. Kärlek till dig för att du är Du.