Outside the Box
skrivas ned, utanför listan. Ärlighet. Det är mitt nya spår. Utelämnande ärlighet.
Det är ännu en dålig dag. Jag vaknade som på fel sida, för tidigt. Kände mig inte ett dugg utvilad.
Somnade med tankar och känslor lagda under lock. Vaknade upp utav sonen som vägrade att ligga
still och vila en stund till. Jag bad djupt inom mig; "Bara femton minuter till och det skulle avgöra
dagens humör". Min bön hördes nog inte utav någon. Jag fick inga femton minuters vila i tystnad.
Jag blev skriken i örat. Fick saker kastade på mig. Jag kände hur ett utbrott låg och bubblade.
Det var väl ta mig fan bara att kliva upp och möta gästen i köket för frukost. Sonens pappa.
Dagen kändes åt helvete. Jag var vansinnig. Höll en rätt god min och humöret liksom
hoppade fram och tillbaka. Jag kunde inte avgöra om det berodde på sömnen eller allt det
jag somnat ifrån. Jag försökte hålla god min och glömma bort irritationen. Hamnade någon
gång mitt på dagen i en känslomässig dispyt med sonens far och blev som knuffad.
Inte bokstavligt. Känslomässigt. Inte med mening. Helt utan avsikt. Men det rubbade mig.
Avsevärt.
Det tär på känslor och tankar att ha honom här. Jag vet inte vad jag känner. Osäkerhet.
Jag gillar att ha honom som sällskap. Men det är som om det förflutna hoppar upp ur gravar
man trodde man grävt djupt nog. I tron om att det begravda var dött. Det hoppar fram och
hugger mig i hjärtat. Gör sig påmint. Jag vet inte längre vad jag känner.
En god vän sa till mig från framsätet i en bil; "Du är ju fortfarande kär". Och jag vet inte
vem av oss som har rätt. Hon eller den rädsla som får mig att backa. Det är svårt att bygga
på det här. Men jag vet att min önskan om att lyckas kommer att slå in. Jag är fast besluten
om att vi ska må väl i detta, allihop. Hur det än går till. Vi ska må väl. Alla tre.
Jag måste bara sortera känslor. Finfiltrera tankar. Och tillåtas att sjunka för jag kommer strax
upp igen.
Men jag skulle kunna dö för en omfamning och ett "Det kommer bli bra, du har gjort väl".
Eller en kram i tystnad. Det kunde jag dö för. Känslomässig involvering för några sekunder.
Någon som såg och brydde sig.
Wham Bam, Thank you M'am.