Dröm en dröm åt mig
Jag har drömt. Häftigt, omtumlande och vilt i tre dagars tid. Jag brukar sällan vakna upp och minnas mina drömmar. Jag brukar sällan besväras av dem. Förr gjorde jag det, men det var år sedan. Igår natt drömde jag att jag bodde tillsammans med min mamma, i vår gamla lägenhet. I drömmen fick jag kläder av henne som hon sytt konstiga sömmar på. Hon hade sytt igen ärmar och satt andra oförklarliga sömmar här och var på plaggen så att de var i stort sett omöjliga att bära. När jag sedan ställde mig frågande till detta så skällde hon ut mig. Hon lade skulden på mig och blev otroligt arg på mig för att jag förstört alla nya kläder. Jag kände skuld, åh, sådan skuld. Jag vaknade gråtandes.
I natt drömde jag om mamma igen. Vi befann oss på ett shoppingcenter strax innan stängning och jag letade febrilt efter kläder till min son. Jag kunde omöjligt lämna affären innan jag hittat nåt att köpa, så jag och min mamma kom ifrån varandra. Två minuter innan stängning hittar hon mig då jag sitter på golvet med en hel drös barnkläder i famnen och gråter för att jag inte kan bestämma mig för vilken av alla plaggen jag ska köpa. Hon får släpa mig ur affären.
Vad jag drömde innan dessa drömmar minns jag inte. Men jag vet att mamma var med. Jag har sällan drömt så mycket om mamma på samma gång, samma vecka. Så idag måste jag skriva ett mess till henne. Först blir det en runda på stan med vackra Michelle. Vi ska luncha tillsammans i Knäppingsborg. Blir fint.