Flashiie

Jag trodde du var bättre än så. Jag hade höga tankar om dig. Hela vägen. Gjorde ursäkter till ditt beteenden. Hade tålamod. Tänkte "det blir nog bättre med tiden". Att du behövde tid, att det var botemedlet. Men du visade mig den där fula sidan idag. Den som nog alla har. Den som jag velat se länge. För du var för bra för att vara sann. Först. Inte längre.

 

Jag ifrågasatte distanstagandet. Ville bygga vänskap som är tvåsidig, inte ensidig. Ville du skulle lägga manken till. Visa intresse för kommunikation. Sa att jag skulle radera vänskapen på Facebook, sidan som vet allt. Där du så lätt tror att du kan läsa dig till alla smaskigheter i mitt liv. Du frågade aldrig hur jag mådde. Hur livet leker. För kanske trodde du att Facebook har svaret på allt. Att trettio sekunders scrollande skulle svara bättre än min röst. Jag valde att backa, invänta lite gensvar, gehör. Jag valde ett avslut på onlinevänskapen för att se om det fanns en bortom skärmen.

 

 

Så det var precis det du valde att säga. Fuck off and die. Som om ingenting någonsin betytt, något alls. Som om din omtanke för mig aldrig funnits. Jag tvivlar, på allt. Precis allt. Dina ord, dina blickar, dina leenden. På Dig. Hela dig. Du måste verkligen ogilla mig om du har så svårt att finna andra ord att säga mig än dem som sårar. Jag är glad att jag lyckades dra sanningen ur dig, tillslut. Men jag är sårad. Uppriktigt sårad. För jag hade högre tankar om dig. Och om dina sista ord till mig för alltid ska förbli "Fuck off and die", då sörjer jag mitt tidsförspill. Att jag valde dig. Med hela kroppen och själen en gång i tiden. Sörjer att du gör ont. Att jag tillät dig göra ont.
Jag sörjer att jag lämnade hemligheter hos dig. Att jag blottade mig på ett ställde i världen där ingen bryr sig om vad som finns bakom huden. Hatar att jag trodde dig. Att jag trodde dina ord om att jag betydde något. Att du kände något varmt, så som tilltro. Så som omtanke. Jag hatar dig lite.
Jag vill ha tillbaka varenda hemlighet. Jag vill ha tillbaka allt jag gav.

Fuck you, för att du är värdelös. För att du dödat tid i mitt liv. För att du trampat på den med stålhätta tills den gick i tusen bitar. Fuck you, för att du sa att du tycker om fast du i själva verket inte ens bryr dig. Om mig. Om något. Fuck you, och åt helvete med dig. Du är så djävulskt feg. Så feg. Så äckligt ynklig. Lilla människa. Lilla, lilla du i en stor värld. Du blir ingenting. Ingenting blir du... snart... snart.
Snart kanske jag menar allting.