Monster
Det värker som bladet i bröstet, från en oslipad egg i ett sår.
Att säga dem orden som skärrar, att yttra den känsla jag får.
När minnen från förr gör sig hörda,
och du vill försvinna in i min kram.
Fast värmen hos mig förtvinar,
och jag krossar varendaste ram.
Konturer kring allt som är vackert,
blir sköra när mörkret tar vid.
Jag yttrar du är det käraste i livet,
men klarar inte ha dig bredvid.
Du är det lyckorus jag valde att kalla för mitt.
Du är det bästa i livet, vill vara det bästa i ditt.
Men ärren från klingor svider och monster härjar här än.
Jag skulle göra samma val om jag någonsin fick välja igen.
Du är det vackraste intill mig, och kärleken är stark min son.
Det värker som bladet i bröstet att när du kramas vill jag härifrån.