Utfrysning - Utvisning
Inte ett ord. Jag antar att du gillar tystnaden eftersom att det senaste vi sade var att ordet
härnäst skulle bli ditt. När du var redo. Du är nog inte redo än. För det är lika tyst som om
jag skulle ha mördat världen. Jag får konstiga känslor om att det diskuteras om min tysthet.
Att jag "borde säga något" att jag borde visa att jag inte vill det ska vara tyst mellan oss.
Att jag ska bryta. Avbryta. Tystnaden. Men jag sa.. att så kommer fallet inte bli. För jag behöver
att du visar mig var du vill ha mig i framtiden. Jag har försökt. Har bett om ursäkt. Förklarat.
Du kunde förstå vissa bitar, så lät det. Ändå är vi här. Vill du veta om jag lider?
Om jag saknar något? Om jag ångrar något? - I do. Jag tänker mycket på dig och det känns
inte bra när jag gör det. Det känns ansträngt. Det känns fejkat. Som en vänskap sötad
med sötningsmedel istället för äkta ting. Men den sötman har liksom dränerats.
Jag saknar den där lättsamheten. Samtalen. Omfamningarna. Leenden. Grillkvällar.
Prat prat och prat. Det saknar jag. Jag saknar dig. Ånger då. Ja. Jag kunde ha hållt käften.
Svårare än så är det inte. Medmänniskan i mig agerade fort en natt för att hjälpa dig må
aningens lite bättre om jag kunde. Hjälpa er. Ni båda fällde taggarna utåt för att skydda
er och det ni har, gissar jag. Ni kommer väl alltid att vara Rocksolid Pimpsten. Ni sårar och
slipar varandra till lustiga former och jag tycker gott om er båda. Jag gör faktiskt det även om
jag inte känner er båda. Jag är bara så trött på historien. En alldeles för lång kärleksfilm
som hoppar fram och tillbaka mellan att leda till ett lyckligt slut eller ett hjärtkrossar-
sammanbrott. Ni fattar ju det här, det vet jag ju om. Jag vet också om att
"Falling out of love is hard". Jag tror Du behöver tänka mer på att jag sitter i samma sits
som du gör. Du är min V. Du borde ha mer förståelse för hur det här är. Jag upplever det
som att du alltför sällan tänker i de banorna. Därav ledde det till att jag blev lämnad utanför.
Många bäckar små. Och vi nådde havet. Här är vi nu. Och ni drunknar i Er. Och här är jag...
Reagera. Snacka skit snacka vett. Gör det. Jag har samm rätt att avreagera mig i det här
"triangel dramat". Jag finns ju alltid kvar. Men ta mig inte för given. Tystnad mättar inte mig.