8. Ett ögonblick
Ett ögonblick. Detta ögonblick. Då det finns utrymme att känna lugn i stormen. Att ha lätt,
lättare att andas. Lyssnar på en låt om "I'm coming home" som skrålar högt ur mina högtalare.
Högtalarna kvider och sjunger ut orden för sitt liv. Allt vad de bara förmår. De träffar mig en dag
som denna. Låter dagsljuset slå mot mitt ansikte. Tar några djupa andetag. Tillåter att känna lättnad idag.
Ännu en dag i paus innan allting börjar. Imorgon blir Arbetsförmedlingen det första steget efter att ha
lämnat dagisgrindarna bakom mig. Imorgon börjar det. Det är planen. Jag kommer inte hem..
"I'm leaving home". It's about time. Imorgon. Efter detta lugna ögonblick. Gråtmild. Middagen ska lagas.
Kvällen blir förmodligen ensam. Jag tror att jag börjat att vänja mig. Jag förväntar mig inte längre
sällskap långt in på nätterna av syster, utav någon. Jag har famlat, ramlat tillbaka i att vara införstådd
med att ensamheten är som en del av mig. Jag tror inte att det gör så mycket. Jag behöver tycka om
mitt eget sällskap. Det kommer inte vara såhär för evigt. Med en tro på det så kan jag överleva
ensamheten. Detta var ett ögonblick i livet.