Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad
Jag är trött på att känna igen känslan när jag egentligen vill känna några nya. När de jag haft inom räckhåll en tid kändes vackra men dem som finns hos mig i natt är onda. De som vilar tungt över bröstkorgen är inte vackra, dem är fula. Dem lagar inga brustna sömmar, de öppnar nya sår. Jag är rädd för att uttala precis vad som känns. Är förjävla rädd för magkänslan, för tankarna. Om jag säger dem högt så blir dem på riktigt, dem finns för fel människor att läsa. Dem som kan sitta och skratta åt min olycka, vältra sig i den och dem som kan välja att se mig som "för sjuk" och gå sin väg. Lämna mig. Det skrämmer mig nu. Det är åtminstone en ny känsla bland alla andra bekanta. Jag brukar inte räds de skrivna orden eller var dem landar. Vem som läser, vem som tar åt sig eller vem som berörs. Min blogg är en fristad som borde ha rubriken "Jag tar inget ansvar för dina tankar efter att du läst". För det är min soptipp, det är min räddning, min vrå, min fristad. Men ikväll räds jag. För nu känner jag mig extra sjuk. I huvudet.
Jag pendlar. Mellan att allting är okej och att någonting är fel. Det tar många, långa sekunder innan jag skriver vidare. För jag är osäker. Min magkänsla brukar vara rätt. Jag har fått erfara det förr. Ofta. Även de gånger jag uttalat känslan och någon försökt inbilla mig om hur fel jag har. Att det är jag som inbillar mig. Även dem gångerna kan jag månader i efterhand bli varse om att magkänslan stämde redan från början. Det skrämmer mig ännu mer i natt. Jag borde ha gått och lagt mig. Jag borde inte ha hoppat runt på nätet. Borde inte fundera. Borde somna. Glömma.
När man är rädd blir man tokig. Jag är rädd för förlust. Rädd att gå miste om. Om något inom räckhåll. Någonting är annorlunda denna gång. Jag vet inte varför. Men att säga mig att jag är ute och cyklar - det vore fel. Någonting är annorlunda, och det är tystnaden som säger det. Det är tystnaden som talar, inte du. Det är obehagligt. Det är annorlunda. Magkänslan är det inte. Jag vill ha fel. Jag tror jag behöver några ord du inte yttrar.
Tystnaden talar, men jag förstår inte vad den säger.