Le, och jag exploderar
Språket räcker inte till. Modersmålet mitt sviker. Jag måste få yttra att ditt ansikte berör mig. Din nuna några decimeter bort i mitt blickfång gör mig... modig. Jag brukar sky ögonkontakt, fråga vem som helst. Ditt ansikte mellan mina armar. Dina blå jack framför mina. Stunden kändes som en evighet. Jag stannade i evigheten. När du ler bildas fåror i din ögonvrå. När jag följer dem med blicken leder dem till nästa härva av linjer intill din mun. Alla dessa skarvar man endast kan ana när du vilar men som blir mest framträdande när du ler. Jag är förälskad i vad ditt leende gör med dig, och vad det gör med mig.
Du är en källa. En brunn full av inspiration. Du strösslar mitt sinne med poesi. Le, och jag exploderar, var gång. Du är så vacker, människa, men du har en magikers leende. Du förtrollar mig. Gör det igen, och igen...