Flashiie

Är att du vet om att du är universum för mig. 

 

Luftslottet sprängdes. Den där framtiden som jag såg i fjärran, som jag kände på med fingertopparna. Visionen och drömmen - de brann upp mitt framför mina ögon i samma stund som du sa att du inte vill längre. Men jag väntar en livstid eller två. På dig. Jag tror inte du förstår att hela mitt väsen hittade hem första gången du omfamnade mig på en främmande tågstation. När dina läppar mötte mina i en första kyss så insåg jag att dina läppar är dem enda jag vill ha mot mina. Jag tror inte du kan förstå. Jag kan inte ens själv förstå. Men det är min sanning. Jag hittade hem i din famn. I din blick. När du ser på mig vill jag försvinna in i din famn. Jag vill kyssa dina läppar. Jag vill packa en picknickkorg och leda dig till fårhagen. Hembakat bröd, jordgubbar och så du och jag. Solen mot dina vackraste rynkor och vinden i håret.

 

Jag känner i hela min kropp att du är min framtid. Den jag längtat efter hela livet. Den som fått mig att stå ut. Hänga kvar. Finnas kvar. Du är framtidsvisionen jag inte vågat tro på förrän jag såg dig mitt framför mig. Då blev det glasklart. Jag väntar resten av livet. Jag når inte högre molnen än med dig. Jag blir heller inte lika jordnära som med dig. Du är universum. Du är allt möjligt. Allt gott i världen. Utan dig blir världen fattig på ord. Färglös. Det är misär för en konstnärssjäl och poet. Det kan du nog förstå.

 

Jag lovar. Jag väntar. För all tid. Du är min framtid i en människokropp. Det kan inte ha varit meningslöst. Det måste finnas en fortsättning. Jag känner det. Tro, hopp och kärlek. Du finns överallt inom mig. Till världens ände. Till fucking universum och tillbaka. Jag väntar. Sakna mig när som helst du behagar.