Du
Du är kvar. I tankarna. I känslorna. Hela tiden. Varje dag.
Jag vågar inte skriva om livet. Jag vågar inte skriva vad jag tänker, vad jag känner. För jag vill inte att du ska snubbla in här och läsa. Jag önskar att du istället frågar. Att du pratar med mig. Att du bryr dig, om så enbart som en vän. Men du är tyst. Så jag vågar inte skriva. Vill inte ge dig ord du inte förtjänar att se. Jag tystnar. Men egentligen vill jag säga så mycket om någonting som inte ens rör dig. Det suger. Livet fortgår ju ändå. Trots krossade visioner och kärleksbrist. Så det finns saker som inte ens rör dig. Som jag vill prata om. Skriva om. Men det suger rätt hårt att du kör på iskalla handen, på silent treatment. Jag tycker lite illa om dig för det, stundtals. Men det kanske är det som är tanken. Att jag ska vända och gå.
Jag vågar inte skriva om livet. Jag vågar inte skriva vad jag tänker, vad jag känner. För jag vill inte att du ska snubbla in här och läsa. Jag önskar att du istället frågar. Att du pratar med mig. Att du bryr dig, om så enbart som en vän. Men du är tyst. Så jag vågar inte skriva. Vill inte ge dig ord du inte förtjänar att se. Jag tystnar. Men egentligen vill jag säga så mycket om någonting som inte ens rör dig. Det suger. Livet fortgår ju ändå. Trots krossade visioner och kärleksbrist. Så det finns saker som inte ens rör dig. Som jag vill prata om. Skriva om. Men det suger rätt hårt att du kör på iskalla handen, på silent treatment. Jag tycker lite illa om dig för det, stundtals. Men det kanske är det som är tanken. Att jag ska vända och gå.
Säg det då. Med ord. Eller en handling. Som du själv föredrar. "Trött på ord" sa du.
Men visa mig då var jag ska stå. Var du vill ha mig. Visa mig någonting av värde.
Utfrysning är elakt, bara så du vet...