Flashiie

Bergvallen är sval under min vilande kropp. En stund i solen, med vinden i håret. Den där vinden som hörs komma susande genom trödtopparna. Löven nästan fnittrar, dansar. Så som håret kring mina kinder. Huvudet vilar mot den stora stenen. Skyarna är blå. Molnen seglar fram lågt på himlavalvet. Som volanger på en kjol. Min rygg böjer sig lätt, formar sig efter underlaget. Jag slickar mig om läpparna, några hårstrån fastnar. Dem sliter sig tillslut loss när vinden tar nytt tag. Kaffet i den randiga pappersmuggen bredvid mig sprider en hemtrevlig doft. Trots att drycken börjar svalna. Jag vilar på en bergsvall, för att återhämta mig. För att hitta mig. 

 

Jag försöker fylla tankarna med sommar. Med glädje. Med värme. I varje god tanke finns du. Jag kommer inte undan. Du är allt det goda. Du gav mig en försmak. Kanske var du bara utsänd för att ge mig en knuff i rätt riktning. För att väcka en känsla eller tusentals. Men för att sedan vinka av mig och inte låta mig se dig på flera veckor.  För sanningen är nog, om vi är ärliga mot oss själva - du kommer inte sakna mig på länge. Om ens någonsin. Jag kommer nog inte få se dig i ögonen på en lång, lång tid. Du sa att du inte saknar människor. Varför skulle jag då få fylla ett tomrum du inte känner finns? Solen värmer men tanken får mig att frysa.

 

En fågel i ett träd drillar enformigt, upprepande. Så som mina ord. Alla dessa ord som stormar runt i huvudet, som jag vill säga dig. Dem blir alla enbart en upprepning. En saga för dig, som du kommer tröttna på. Men en sanning för mig. Det var dig jag kastade mig ut för. Det var dig jag var redo att möta. Det är dig jag vill ha, dig jag vill nå, dig jag vill berika. Ingen annan fick mig att känna dessa känslor, så varför skulle jag bära på dem och låtsas som om det är någon annans förtjänst att jag kan älska, att jag kan åtrå, att jag kan känna lust. Det är ju din förtjänst. Det var för dig. Du väckte mig på något sett till liv. Du väckte i alla fall så många känslor i mig som jag aldrig förr känt. Att visa dem för någon annan vore skådespeleri. Det vore som att säga att dessa känslor är den finaste gåva jag fått, så fort jag känner känslan så ser jag ditt ansikte framför mig, så känner jag längtan till dig - hur ska jag då kunna ge det till någon annan. Det vore spel, lek, lögn.

 

Mitt hjärta hittade hem första gången jag såg dig. Kanske redan innan dess. Jag visste att jag funnit en skatt redan innan våra blickar möttes. Jag har fått guldfeber. Kärleksfeber. För du fyller mig med vällust. Med längtan. Liv. Glädje. Jag vill röra vid dig. Vill se dig. Blundar hårt. En tår söker sig till ögonvrån. Förväntas torka av vinden som smeker. Men tåren blir kvar en lång stund. För det är inte du som smeker kinden. Det är inte du som fångar droppen. Jag vill inte bara ge dig tårar. Jag hoppas du vet. Att jag är mer än sorg. Att det bor mer känslor inom mig än rädslor och ångest. Det finns så mycket mer. Jag vill visa dig. Låt mig visa. Vill ge dig allt vackert jag förmår, allt jag bär. 

 

Om du kunde se mig när jag är sprallig. När jag skrattar åt allting eller ingenting. När kinderna mina blir generat röda, när omvärlden inte spelar någon roll. När du är allt jag ser. När du är allt jag finns till för. Just i stunden. Om du kunde se mig när jag leker problemlösare. Med en hårtuva mot kinden som jag blåser bort. När jag svär för att sekunden efter brista ut i skratt för att jag skäms över att problemlösning kanske inte riktigt är min grej. Om du kunde se mig när jag jagar mitt barn på en gräsmatta. Barfota. Fräknar på mina kinder. Skratt i maggropen, i hjärtevrån. Såpbubblor i en sommarbris. En kyss i regnet. En julafton i min famn. Om du bara kunde stå intill och se mig kriga mot monster från förr, om du kunde se mig segra. Jag vill att du ska se det. Jag behöver dig som vittne. Om du kunde se hur jag ser dig. Som ett fragment av mitt nya liv. Av mitt nuvarande liv. En del av mig. Du har blivit det. En del av mig. Ett fragment av liv. Mitt liv. Jag vill att du skall vara ett bestående men. En tatuering i själen.

 

Jag vill ge dig rymden. All plats att växa på. Alla vrår av världen att se. Jag väntar med rötterna på jorden om du svävar iväg. Jag vill aldrig begränsa dig, äga dig. Vill ge dig frihet men en fast punkt när du behagar vila. En famn när du behöver tröst. En coach när du behöver en knuff. En vän, dag som natt. Ovillkorlig kärlek. En fristad. En klapp i ryggen. Någon som väntar vid målsnöret och hejar på dig ända från start till mål. I väder och vind. Någon som möter dig halvvägs eller som skrider över gränserna när du själv inte förmår. Jag kan erbjuda tisdagsmys när alla andra äter chips på fredag. Då gör vi tisdagarna till en värdefull dag, och onsdag, och torsdag. Alla dagar. Jag vill vara ditt vardagsmys, alla-dagar-mys. Jag kan fylla dina väggar med färg och ditt liv med kulör. Jag kan skriva poesi om ditt leende tills dagen vi fyller hundra. Så mycket älskar jag det. Jag vill ge dig allt. Jag håller en sommarbris i min ena hand. Den andra gapar tom tills du fattar tag i den. Snälla, ta min hand. Sakna mig.